Vätternrundan Historien om Vätternrundan 2002

Resultat:

Tid:

Placering:

Startande: 15 314 Fullföljande: 14 647 

Relativ placering: (Plac/Antal)

Fredrik Tillström

13 h 44 min

Motionslopp

Motionslopp

Daniel Andersson

13 h 44 min

Motionslopp

Motionslopp

Antal tränade mil:

Fredrik Tillström ca 70 mil
Daniel Andersson ca 100 mil
TRÄNINGEN

"Träningsupplägget"

Visa av erfarenhet från Vasaloppet så bestämde vi oss för att träna ordentligt. Dels för att vi räkande med att få hålla på ett tag och dels för att vi inte vill uppleva samma mardröm som i Vasan.

"De första milen"

Vi gick ut ganska hårt för att testa våra gränser. Första turen gick från Gävlle till Skutskär, en nätt runda på ca 3 mil. Vi snittade ca 26 km/h och var ganska slut. Vi gjorde på detta sätt ett antal gånger och testade även att "ligga på rulle", en mycket trevlig upplevelse som ger vila. Men att ligga på ruklle skulle dock inte vara helt ofarligt som det senare skulle visa sig...

"Mil efter mil efter mil..."

Nu började nötningen. Vi var ute flera gånger i veckan och körde pass på mellan 3-6 mil i ganska lungt tempo, kändes det som i alla fall. När man tittar på medelhastigheterna i efterhand så visade det sig att vi låg runt 24-26 km/h utan någon direkt ansträngning. Träningen gav resultat. Vår längsta runda i detta skede var sju mil om jag minns rätt. Det var den farligaste rundan vi gjort. Vi gick ut ganska sent på kvällen och mörkret infann sig. Det blev fortfarande ganska svart efter som det var vår. Vi var ganska trötta och hade endast ett cykellyse som vi turades om att ha beroende på vem som drog. När vi börjar närma oss Gävle kommer vi till rödlysena vid golfbanan. Daniel ligger tätt efter Fredrik på rulle då han är trött efter att ha dragit upp oss för en lång och seg uppförsbacke. Vi har grönt i trafikljuset men från höger kommer en bil i hög fart. Fredrik får hjärnsläpp och nitar. Bilen hinner givetvis stanna men det gör inte Daniel. Lyckligtvis blir ingen av oss skadade. Cyklarna blir dock lite tilltufsade och några nya stänkskärmar fick inköpas samt några hjul riktas upp lite. Men det var en liten väckarklocka på att det inte är helt riskfritt att cykla så tätt.

"En avslutande genomkörare."

Helt enligt rekommendationer från Vätternrundan avsluter vi träningen med en långkörare. Vi kör från Gävle till Grycksbo utanför Falun. Rundan blev drygt 10 mil. Vi körde ganska lungt och passade på att hälsa på lite av Daniels vänner på vägen. En skön runda som även resulterade i topphastigheten under träningsperioden. 66km/h i en av dalabergens nedförsbackar.

UPPLADDNINGEN

Uppladdningen sköttes enligt böckerna, mycket pasta, kolhydrater och vila.
Torsdagen den 13:e packar vi in cyklar, Daniels sambo Erika, och deras dotter Felicia, även kallad "Flisan" i bilen och beger oss mot Motala. Där möts vi upp av Erikas mamma med respektive. Regnet droppar ner och är ett litet orosmoment men väderrapporten ser ganska lovande ut. Fredagen infinner sig och vi ordnar allt det praktiska med startlappar och cyklar. På eftermiddagen går vi och lägger oss då starten är 01:24 på natten.

LOPPET

"Starten"

Äntligen var det dags. Vi kände att vi hade förberett oss bra och detta skulle gå kanon. Regnet höll sig borta och det var inte speciellt kallt. Starten gick och i mörkret leds vi ut ur Motala av en motorcykel. Det är ett facinerande ljusspel när så många cykellysen syns på en gång. Skönt att vara på väg! Nu siktade vi på en sluttid på 15 timmar.

"Landsvägstuggning"

Vi hade bestämt oss att ta det lungt de första 10 milen fram till Jönköping enligt alla rekommenationer. Gjorde vi det? Nope... Vi föll för frestelsen att hänga på klungor som körde lite fortare än oss. Detta visade sig dock att vara ett smart drag. Ligger man långt bak i en klunga med 10-20 cyklister så behöver man inte trampa speciellt mycket för att hänga med. Suget blir enormt. Vi kom till Jönköping (11 mil) efter ca 5 timmar vilket var snabbare än vi beräknat. Det var ju trots allt mörkt plus att vi körde i Motala där det gick ganska långsamt. Vi kände oss bra i form och efter en korv med mos och ett bajamaja besök bestämde för att fortsätta med samma taktik.

Fram på förmiddagen visade solen sig och det började bli lite varmt. Men kläderna togs av så det var inga problem. Brist på vätska var det ingen risk för i alla fall. Snarare tvärt om. Vi måste ha slagit rekord i att pinka längs vägen. Vätskan gick bara rätt igenom, men vi höll nivån uppe. Vi kom fram till Hjo (18 mil) efter ca 8 timmar. Över all förväntan. Vi beräkande oss i mål vid ca 13-14 tiden om vi fortsatte i samma stil, det ger en sluttid på ca 12-13 timmar. Det kändes mycket bra! Efter lite god lasagne bar det av igen.

"Det förbannade knät"

Våran beräkning skulle ha hållit ganska bra då vi hade gott om krafter kvar till sista sträckan. Men när det var sex mil kvar börjar mitt högra knä att krångla. Jag biter ihop och kör på ändå. Men det går inte. Jag tvingas till att ta tidsödande massage vilket förbättrar det hela marginellt. Men i mål ska vi. Daniel får dra, vilket han gör mycket tappert. Till slut kan jag nästan inte använda mitt högerben utan får trampa desto hårdare med det vänstra. Nu är det mycket vilja och adrenalin som pumpar i mig. Förbannad på alla backar kommer den humoristiske banläggaren från Vasaloppet åter i tankarna. Trots detta håller vi ett bra tempo och kör om de flesta. Men målet närmar sig och vi har inte tappat allt för mycket tid.

BELÖNINGEN

Efter 13 h 44 min slit kommer vi äntligen i mål, trötta men ändå ganska fräscha. Vi är mycket nöjda när vi får våran medalj runt halsen. Våra supportrar möter upp med hamburgare och choklad. Mums!
Erikas mamma får äran att köra oss till den stuga vi hyrt utanför Motala. Problemet var bara att hon inte riktigt kunde vägen. Men det var ju ingen fara eftersom Daniel och jag åkte i samma bil, vi visste ju vägen. Nu märker vi varför man inte får köra bil efter ett sådant här lopp. Trots att vi båda försöker hålla oss vakna den korta sträckan det är till stugan så går det inte. Båda slocknar omedelbart i bilens värme. Lite läskigt. Men vi kommer fram och får mera mat och en god natts sömn efter ett för oss nästan perfekt lopp.

3/4 av klassikern var nu avklarad. Bara Vansbrosimmet kvar till det åtrovärda diplomet.