Vasaloppet Historien om Vasaloppet 2002

Resultat:

Tid:

Placering:

Startande: 5378 Fullföljande: 4998

Relativ placering: (Plac/Antal)

Fredrik Tillström (3286)

11:11:22

Motionslopp

Motionslopp

Daniel Andersson (3278)

11:11:25

Motionslopp

Motionslopp

Antal tränade mil:

Fredrik Tillström ca 10 mil
Daniel Andersson ca 15 mil
Fredrik the Skidåkare Daniel the Skidåkare
Bilderna är hämtade från: PIN Trotting sportfotografier
TRÄNINGEN

"Träningsupplägget"

Träningen till vasaloppet kan sammanfattas med ett ord "Katastrof"!!!
Dels var inte förhållandena med snö och sådant det bästa och dels var det jule tider. Herrarna Andersson och Tillström fick ihop ca 10-15 träningsmil var. Fredrik led av en värkande korsrygg samt dålig teknik. Daniel, den erfarne Vasaloppsåkaren med ett tidigare lopp i ryggen visade dock lite grundläggande teknik så som "tramp i backe" och stavföring. Tack för det!

"Införskaffning av utrustning"

Här dominerade Fredrik stort! Av den enkla anledningen att han inte hade någon utrustning. Skidor och stavar införskaffades jämte superställ och vindoveraller och givetvis vallautrustning. En god investering som kan användas i framtiden. (Kläderna till de flesta fritidsaktiviteter och skidorna till spintved om det skulle behövas) Daniels totala inköp tror jag bestod av ett par ullsockor 30 minuter innan start samt några burkar valla.

"Vallning"

Vallningen är viktig! Gör som det rekomenderas på diverse hemsidor. Det är det värt, trots att man offrar en enkel OS-match i hockey mot Vitryssland. "Det är ju lungt, vi kan ju se semin sen" Det är inte ofta man gråter i en vallabod ute i skogen...Men vad gör man inte för det bästa glidet i spåret. (Vilket vi hade.)

UPPLADDNINGEN

Uppladdningen gick fenomenalt (ironi). Ca. två veckor innan start får herr Anderson för sig att han ska ut och parta. Detta slutar att hans kropp börjar sterjka och han blir liggande med dropp på sjukhuset! Fredrik däremot får sin ryck knäckt av en kiropraktor och pimplar i sig kolhydratpulver så det står härliga till!

LOPPET

Efter en övernattning i Grycksbo hos familjen Andersson hoppar vi in i bilen runt tre snåret på natten och beger oss iväg mot Sälen.
Väl framme stiger vi ur den varma bilen ut i den, väldigt, väldigt kalla morgonen. Jag minns inte exakt men 20-30 minusgrader är ingen överdrift. Det blev dock varamare under dan. Så efter lite finputsning av skidorna så bär det av! De första tre fyra milen går fint med god stämmning och härligt glid i spåret. De återstående milen är dock ett stort MÖRKER! Här är det vilja! Hela kroppen skriker av smärta tills den inser att viljan kommer att segra och då fullständigt stänger av alla känslokanaler. Ett svart koma infinner sig. Varje uppförsbacke gör en mer och mer förbannad. På de avslutande milen är vi övertygade om att det är någon med ovanligt taskig humor som har stakat ut banan. En nedförsbake i mellanåt skadar inte! Men vi kämpar på! Solen sänker sig sakta i horisonten till ljudet av hasande skidor. Som tur är kommer det en skoter och sätter ut marschaller i spåret så att vi vet vart vi skall åka. Nu börjar kilometerskyltarna att bli ensiffriga och vi inser att det finns ett slut på detta lidande. Då kommer smärtan tillbaka och den sista kilometern är minst lika lång som resten av loppet. Sista kontrollmattan närmar sig och efter en pipande registrering öppnar sig målrakan efter en högersväng. Nu blir herrarna Andersson och Tillström temporära knarkare. Vilket rus! Fullständigt obeskrivligt! Adrenalinet krockade med endorfinet och bildade en sån enormt härlig känsla. De få tappra åskådare som fortfarande hejade vi sidan kändes som flera miljoner och när vi broderligt sida vid sida korsar mållinjen så känns det som om vi har vunnit alltihopa och lite till. Vilket man säkert kunde tro om man såg oss i målområdet.

Natten efter loppet var lite lika skön, både Daniel i och jag låg i feberfrossa och svettades i floder. Loppet var verkligen en bedrift med tanke på de förutsättningar och den uppladdning vi haft.

BELÖNINGEN

Inga medaljer för oss denna gång, dock ett stor diplom som bekräftar att det hela inte var en dröm.